huvudbrydd

Det finns folk som gör bra saker. I det tysta eller med låg volym. Sen finns det folk som är så jäkla präktiga att de måste basunera ut varenda liten välgörande manöver de håller på med. Och de skulle aldrig erkänna minsta lilla försyndelse, inte ens inför sig själva.

Jag har hört människor hävda att de aldrig ljuger, aldrig har höjt rösten åt sina barn, bara gett dem godis på lördagar. De sopsorterar, skänker till välgörendet, fiser aldrig, röker inte, dricker inte, återanvänder, har ordning på allt, släcker i alla rum de inte är i, bråkar aldrig, missfärgar aldrig tvätten, ställer upp för alla, skickar julkort, påskkort och krya-på-dej-kort till sjuka vänner. Tar hand om äldre släktingar, tänker på miljön, har fotriktiga skor, kläder enbart av naturmaterial..Puh!

Det är väl OK, och till och med riktigt bra. Men varför denna extrema marknadsföring av deras egen person? Till oss som inte orkar lyssna.

Erkänn! Du är inte så förbaskat präktig om du måste stå på barrikaderna och hojta om din egen förträfflighet!

• Erkänn att du luktar på dina strumpor när du tagit av dej dem på kvällen!
• Erkänn att du är elak mot telefonsäljare som vill att du ska prenumerera på underkläder!
• Erkänn att du kommer med vita lögner när du inte vill ställa upp för andra!
• Erkänn att du onanerar i smyg!
• Erkänn att du släger skräp på gatan!
• Erkänn att du struntar i att ta bort bajsränderna efter dig på offentliga toaletter.
  
  

BRA! Tack! Då var du som vem som helst i alla fall!