Tisdag
..så var man tillbaka i hemmets lugna vrå !! Svårt att ställa om sig på några timmar,morgonen avnjuter man ute på en balkong i sommarvärmen men en kopp cafe au lait och en bra bok i näven och sen x antal timmar senare är man tillbaka i höst mörkret och kylan.
Sittandes på flyget hade jag ett par säten framför mig ett par ungdomar (20 +) dom pladdrade på hela vägen (som vanligt totalt obekymrade över andras önskan om lugn och ro) i alla fall så gör dom mig fundersamma ?
Det va gnäll över arbete,andra människor,andras privata angelägenheter och utseendet ...varför är alla så förutsägbara? varför vill alla vara som alla andra fast ändå inte ? varför är "alla" så rädda för att "sticka ut" ?
Nämn en 20+ are som inte passar in i ramen jag pratar om?
Ett uttag av deras konversation,
- Idag,igår ever så lever jag bara på vatten och bröd MEN JAG BANTAR INTE !! (ok jag kanske överdrev lite men typ ) jag promenerar,idrottar umgås nästan aldrig med familj och vänner för jag måste bli smal så jag passar in..MEN JAG BANTAR INTE OCH JAG BRYR MIG ABSOLUT INTE OM HUR JAG SER UT..!!
Kan inte hjälpa att jag känner viss sympati för dessa sinnes svaga människor, dom lurar ingen annan än sig själva..!!
Det ska vara tuffa attityder och man ska få en känsla att dom är totalt bekymmersfria och utan rädsla att bli sårade av någon för dom har sådant självförtroende att inget någon säger biter på dom ??
Man skulle vilja trösta litta knytet som upptar hela deras person men som dom tvingar bort med ett spacklat järn yttre bara för att dom är precis tvärtemot vad dom försöker förmedla...små barn i en vuxen kropp.
Precis som jag sa så måste vi alla lägga oss i andras privata angelägenheter....gärna salta på lite extra också,varför?
Jag brukar tänka att så fort jag säger nånting negativt om någon annan så höjer jag min egen person ....när man saltar på så blir man ju tillslut alldeles överväldigad av sin egen stjärnstatus...men aldrig att man erkänner att man "skvallar" etc då menar jag andra....jag erkänner alltid och gärna att jag anser hemligheter vara angelägenheter som man måste och ska föra vidare...för vem vill se en stjärna släckas ?!
Tänk vilka bekymmer man kan göra sig över andra människors utseende men som vanligt när det kommer till kritan så då inte bryr sig nån om utseendet,herre gud så ytligt !!
Visst, så fort man vänder ryggen till då låter det annat (tro inte heller att ni tas för ärliga heller !!)
Jag säger då precis vad jag tycker och tänker...ser jag en fuling (vilket avgörs för övrigt i betraktarens öga så kom inte och säg att ni vet vad jag tycker är fult/snyggt etc) så inte fan hymlar jag och talar om hur snygg etc personen är...fan ska ta mig innan det skulle inträffa. !!
Jag är stilig som få och har en kropp att avundas ,så inte fan vill jag höra att jag är ful ?!
Ja det va lite tankar kring detta....heta ämnen som inte kan diskuteras för ofta !!
"Köp en färgglad keps om det gör dig glad"
Sittandes på flyget hade jag ett par säten framför mig ett par ungdomar (20 +) dom pladdrade på hela vägen (som vanligt totalt obekymrade över andras önskan om lugn och ro) i alla fall så gör dom mig fundersamma ?
Det va gnäll över arbete,andra människor,andras privata angelägenheter och utseendet ...varför är alla så förutsägbara? varför vill alla vara som alla andra fast ändå inte ? varför är "alla" så rädda för att "sticka ut" ?
Nämn en 20+ are som inte passar in i ramen jag pratar om?
Ett uttag av deras konversation,
- Idag,igår ever så lever jag bara på vatten och bröd MEN JAG BANTAR INTE !! (ok jag kanske överdrev lite men typ ) jag promenerar,idrottar umgås nästan aldrig med familj och vänner för jag måste bli smal så jag passar in..MEN JAG BANTAR INTE OCH JAG BRYR MIG ABSOLUT INTE OM HUR JAG SER UT..!!
Kan inte hjälpa att jag känner viss sympati för dessa sinnes svaga människor, dom lurar ingen annan än sig själva..!!
Det ska vara tuffa attityder och man ska få en känsla att dom är totalt bekymmersfria och utan rädsla att bli sårade av någon för dom har sådant självförtroende att inget någon säger biter på dom ??
Man skulle vilja trösta litta knytet som upptar hela deras person men som dom tvingar bort med ett spacklat järn yttre bara för att dom är precis tvärtemot vad dom försöker förmedla...små barn i en vuxen kropp.
Precis som jag sa så måste vi alla lägga oss i andras privata angelägenheter....gärna salta på lite extra också,varför?
Jag brukar tänka att så fort jag säger nånting negativt om någon annan så höjer jag min egen person ....när man saltar på så blir man ju tillslut alldeles överväldigad av sin egen stjärnstatus...men aldrig att man erkänner att man "skvallar" etc då menar jag andra....jag erkänner alltid och gärna att jag anser hemligheter vara angelägenheter som man måste och ska föra vidare...för vem vill se en stjärna släckas ?!
Tänk vilka bekymmer man kan göra sig över andra människors utseende men som vanligt när det kommer till kritan så då inte bryr sig nån om utseendet,herre gud så ytligt !!
Visst, så fort man vänder ryggen till då låter det annat (tro inte heller att ni tas för ärliga heller !!)
Jag säger då precis vad jag tycker och tänker...ser jag en fuling (vilket avgörs för övrigt i betraktarens öga så kom inte och säg att ni vet vad jag tycker är fult/snyggt etc) så inte fan hymlar jag och talar om hur snygg etc personen är...fan ska ta mig innan det skulle inträffa. !!
Jag är stilig som få och har en kropp att avundas ,så inte fan vill jag höra att jag är ful ?!
Ja det va lite tankar kring detta....heta ämnen som inte kan diskuteras för ofta !!
"Köp en färgglad keps om det gör dig glad"
Kommentarer
Trackback
