Att tycka om hos andra...
Och ibland känner jag hur jag blir alldeles varm över folks livsöden, hur de kämpar och försöker göra något bra av sin tillvaro. Jag kan till och med få tårar i ögonen när de berättar något som jag blir rörd över....
Men detta gäller människor som jag inte har nära inpå mig, för de jag vill ha nära inpå mig vill jag ska uppfylla vissa kriterier. Därför tänkte jag att det kan vara terapeutiskt nyttigt för mig att skriva ner just de egenskaper som jag blir sådär extra glad över att hitta hos en annan person. Troligen är detta närbesläktat med hur jag själv vill bli behandlad...
-Jag bara älskar när människor pratar direkt från hjärtat, utan att filtrera.
-Tokiga typer som kan flippa ut totalt tilltalar mig.
-Snabba ryck, associationer, utsvävningar i resonemanget och ett levande intellekt är rent av erotiskt.... (hmm, nåja)
-Självdistans och självironi är så närbesläktat med humor och ger många skratt!
-Inga tabun när det gäller samtalsämnen.
-Fullständig öppenhet och total avsaknad av spel. Wow! vad enkelt!
-Prestigelöshet är befriande!
-Spontanitet på gränsen till vildhet är lockande.
Och motsatt: Förutsägbarhet, allvar, trygghet, följa mönstret och anpassa dig. Sånt får mig att somna...
Att slåss mot dåliga odds och inte ge upp för med sig att jag sympatiserar och beundrar personen.
En läcker självkänsla och beslutsamhet får mig att bli glad å den personens vägnar.
Och en person som gråter när det är vackert, till musik, känslosamma stunder.... det gillar jag. Garden är nere och det finns ingen mur. Men en person som gråter för att det regnar ute.... då går jag!
Jag tror att ALLA människor har något av ovanstående i sig. Det gillar jag. Jag älskar om det finns EN person som har ALLT ovanstående i sig. Det blir en vän för livet!
Detta var däremot en klockrent inlägg. (Jag argumenterar bara inte emot.)
"-Självdistans och självironi är så närbesläktat med humor och ger många skratt!" - Sånt gillar jag.
Detta var däremot en klockrent inlägg. (Jag argumenterar bara inte emot.)
"-Självdistans och självironi är så närbesläktat med humor och ger många skratt!" - Sånt gillar jag.
Jag har valt mina vänner utifrån samma grundmall i hela livet, kanske städat upp lite mer under de sista åren dock då man, läs jag, inte riktigt orkat med fler vandrande katastrofer...
För mig är A och O erfarenhet, jag kan hitta den på alla möjliga sätt och vinklar. Öppenhet är viktigt, filterlösheten matchar mig då jag vägrar att skämmas över saker som faktiskt har hänt mig, kanske sorterar jag undan följder av otroligt vanvettiga beslut då ingen annan än jag egentligen förstår "logiken" bakom dem, men annars är det nog ett krav nästintill..
Att få veta "sanningen" på avvägar är sårande, jag vill hellre få veta hur det verkligen ligger till, oavsett om de tycker att jag luktar illa eller att dödsstraff faktiskt är motiverat och jag tål det. Just hemlighetsmakeri är.... sorgligt.
Självklart är delade erfarenheter en "bonus" men inte alls nåt obligatoriskt, lyckliga människor med underbara barndomsår, saligt gifta sedan länsman var ung har också levt, eller hur, men snörper de på munnen åt allt som är annorlunda så tackar jag nej, vänligen men bestämt!
Vänskap ska inte bara handla om att ge och ta utan även dela, jag kämpar hårt för att försöka förstå människor omkring mig, vill aldrig skövla en själ eller sarga en skör yta men då måste man ha en dialog också.
Sen älskar jag de råbarkade, tuffa, lättskrattade och ironiska människorna också, relationen skapas ju utifrån vem man lär känna, men fördömande och likgiltighet står ungefär lika lågt på min lista som ..... pest och fotvårtor :-)
(synd bara att jag inte alltid lever upp till mina egna önskemål men där har jag garderat upp mig med MÄNSKLIG också, vips så får t.o.m jag vara med o leka!)
