Känsla/inbillning
Någon mer som lagt märke till hur mångas sätt att prata blivit luddigare och luddigare? Jag tänker särskilt på uttycket "jag känner". Detta sätt att prata är vida spritt från politiker till bloggare och skollärare. Är det ingen som tycker längre?
Så här kan det låta:
A: "Jag känner att du har något emot mig."
B: "Men det har jag inte alls. Vad får dig att säga så?"
A: "Vet inte, men jag känner att du inte gillar mig. Jag kan ju inte hjälpa hur jag känner det..."
(enligt planen ska nu B känna lite skuld så att A kan tillskansa sig ett par fördelar och få ett litet övertag)
Vad svarar man på sådant? Jag undrar hur det känns, var i kroppen? Känns det varmt eller kallt? I fötterna eller? Om det nu är så att det känns??? Rätt ordval är snarare "Jag inbillar mig att du har något emot mig." För det är ju faktiskt inbillning det handlar om. Man kan ju inte känna att någon annan tycker något. Man kan tro, ana, inbilla sig, befara osv, men inte känna att.
Dessutom: Du kan visst hjälpa hur du känner det. Men jag kan inte hjälpa hur du känner det.
Efter att ha läst ditt inlägg k ä n n e r jag att jag ska önska dig en uppriktigt god helg! Nu bullshit, här inte, menar det.
Hoppas du ska göra nåt kul, eller bara vara. Kanske ringa någon. Eller fortsätta skriva intressanta blogginlägg, de behövs i vår ytliga och torftiga värld.
Kram Tojjan
Jag känner mer o mer att va fan, du slår ju huvudet rätt på den beryktade spiken gång efter annan, hur bär du dig åt? Försökte ta upp den här diskussionen nu, eller försökte och försökte, gjorde det och helt klart har du rätt. Sen är det ju det här "nya", den totala bekräftelsenojan som råder i dagens samhälle.Hör mig, se mig, ALLT ska utgå ifrån individen själv, är så krångligt att prata med dessa människor då inget ämne inte går att sätta i direkt relation till just den personen... Antar att det här förhållningssättet passar den grundsynen som handen i handsken.
säger en som sätter allt i relation till sig själv... jag är totalt hopplös på det där nämligen.. men, jag vet att det är fel, alltid en början kanske?
God blev den också, grytan alltså, fläskade till den med mycket tjockgrädde....mmmmm.
Önskar dig en trevliger lördagkväll tillbakas!
