Dansband
Den dagen jag börjar titta/lyssna på dansband får någon skjuta mig.
Musiken ger mig kräkreflexer.
En bunt "musiker" i matchande syntetkläder som ger ifrån sig nasal stämsång. Mesigt!
Det är skrämmande att dansbandsmusik är den genre som säljer mest i Sverige.
Mitt trauma när jag ser och hör ett dansband är något av det svåraste en människa kan uppleva!
Jag får obehagsknottror över hela kroppen och mitt maginnehåll centrifugeras med påföljande illamående.
Jag förstår inte att de går hem hos så många. För det första klär de sig i kostymer som verkar vara inköpta i parti och minut på Ullared eller Ellos. Fullständigt smaklöst och inga stora förändringar har ägt rum sedan 70-talet. Jag tycker man kan se på dem att de använder syntetstrumpor och luktar fotsvett, är sura i magen och har taskig andedräkt samt billig och ineffektiv deo och plack på tänderna.
Jag är övertygad om att alla dansbandsmusiker har plastpelargoner i fönstren, massor av hemslöjd på hyllor och väggar, påslakan i polyester, bara blommiga porslinsserviser i bokhyllan, gråtande barn och fiskare som tavelmotiv och de är urusla älskare. De är sliskiga, lismande och sjunger oftast så illa och nasalt att lätet från en kåt valross är välklingande i jämförelse. Och texterna de bräker fram sedan! Banala, vämjeliga och extraordinärt fjantiga. Vem fan tänder på sånt???
Och....NEJ, jag följde inte Dansbandskampen!
men.... o jag lovar att jag har precis samma ICKE-kärlek till eländet som du, grejen är ju den att det finns en hel del jävligt bra musiker bland dem... jag har tom varit förlovad med en...trots att han just spelade i ett dansband, men till deras försvar, INGA matchande dresser, nada!
