Ego
För mig är ett ego en person som egentligen aldrig skulle kunna ha barn eftersom det då skulle ställas krav på egot att egot måste bry sig om någon annan än sig själv.
Ett ego är en totalt självcentrerad person som saknar ödmjukhet och insiktsförmåga i andras liv och situation.
Personen i fråga har inga egentliga vänner heller utan omger sig med för egot själv "nyttiga" personer som används till diverse olika ändamål vid behov.
Egot vill helst ha dyrare kläder än andra. Märkesgrejor är viktigt. Second hand skulle aldrig ens komma i närheten av egot. Snyggare och exklusivare bil än andras är också en självklarhet. Resa mer än andra och ha råd med mer än andra. Kosta vad det kosta vill, egot går över lik för att få råd till detta om det behövs.
OM egot mot förmodan får barn så måste även barnen vara bättre än andras "ungar". Egots barn är i egots ögon mer värdefulla än andras skitungar, de får högre betyg än andras snorvalpar och de klarar sig bättre i livet än andras ungjävlar.
Skulle egot skilja sig gäller det för egot att få så mycket ut av detta som möjligt. Helst ska barnen bo med egot för att egot ska kunna visa omvärlden hur bra egot sköter både sig själv och sina barn. Det gäller att skaffa en så bra ekonomi som möjligt också så egot struntar högaktningsfullt i sin expartners ekonomi. Huvudsaken är att egot får så mycket underhåll det går.
Egoism: smärtstillande medel mot dumhet.
Känns lite som jag tänker när jag får den där amerikanska "drömmen" i tankarna... JAG kan, JAG vill, JAG ska! Många som inte alls borde ha barn finns det, är lite rädd för att det blir väldigt många fler nuförtiden då ungar ju verkar ha blivit den där nya modeflugan, alla ska ha en matchande unge... Jag som gick i taket över att alla helt plötsligt skulle släpa omkring på nåt litet ludet i handväskan...
Ibland skulle jag dock önska att jag kunde vara lite mer ego, på ett positivt sätt alltså, lyssna lite mer inåt och inte bara försöka anpassa mig efter alla andra, men det är ju på en helt annan nivå, eller hur?
Ha det bra!