huvudbrydd

Morgon promenaden tog mig med till kyrkogården (tycker om att strosa omkring där, känner en härlig fridfullhet) och jag slogs som vanligt av en massa tankar, idag löd en av tankarna så här :

Hur många av dom som ligger här beror inte dödsorsaken på "Ensamhet" ??
När man läser alla dessa skyltarna  "Gravvård" på så funderar jag faktiskt på om det kanske inte va så att den största orsaken till den eviga sömnen ändå inte va ensamheten ?!

Missförstå mig rätt nu, självklart finns det dom som har make/maka som är för gammla för att orka, visst finns de dom som inte har kvar nära släktingar här och det kan finnas en hel massa naturliga förklaringar, MEN jag kan inte hjälpa att jag ändå känner en sorg för alla ensamma !!
Jag älskar ensamhet, för mig är det ett självklart sätt att leva på men jag chansar ändå på att jag i det avseendet kan få kalla mig själv lite unik :)
Jag tror att det i många fall räcker med lite men blir över med råge !!
Ett leende till hälsning, en klapp på axeln, en bekräftelse på att människan/människor har ett värde och inte slutar bli oumbärliga vid en viss ålder .

Skratt är bästa medicin hörs det sägas,

Om ni hör någon skratta hysteriskt kan ni vara säkra på att det är jag som försöker dela med mig av min medicin :)