Är Mors dag onödigt trams?

Tänk nu på dem som har en satansmara och ragata till morsa? Ska de av konventionen tvingas köpa presenter, blommor och uppvakta kärringen de helst inte vill träffa?

Och de som är lyckliga nog att ha en juste mamma, de visar väl henne uppskattning året om? Så där är ju Mors dag helt onödigt.

Jag tror dock att handeln tycker att Mors dag är ett fantastisk bra påfund! Snutteluttkorten går åt som smör i solsken och allehanda krimskrams köps in för att de stackars mödrarna ska kunna fylla skåp och lådor med saker de varken vill ha eller behöver. ("men det är ju tanken som räknas...")

Jaha, och vad är det för tanke om man köper en pryl som mottagaren inte vill ha! Kan det vara "Äh, skit samma, vi köper en porslinsfågel så kan tanten i alla fall inte anklaga oss för att vara snåla".

Min mamma var klok. När jag flyttade hemifrån sa hon att vi hörs när vi känner för det och vi träffas när vi vill träffas. Inga måsten, inga outtalade förväntningar, ingen besvikelse, vilket ledde till att både hon och jag slapp ha dåligt samvete om det gick ett par månader mellan våra möten. Men när vi träffades så hade vi skoj ihop! Och ibland träffades vi väldigt ofta.


För ett par år sedan just precis denna söndag då Mor ska firas, så satt jag på ett tåg på väg hem. Framför mig satt en gravid kvinna. På en dryg timme lyckades hon beta av 6-7 samtal för att önska folk "Grattis på Mors dag".
Öh? tänke jag. Ringer hon till sina väninnor, systrar och släktingar och gratulerar? Det var något nytt. Omedelbart sorterade jag in henne i facket gullighetsnarkoman. För så mycket puss, puss, kram, kram och tillgjorda skratt har jag inte hört på länge.

Sen undrar jag över alla dessa "MorsDags-hälsningar" som man kan läsa i lokaltidningen på nätet. Varför måste man publicera offentligt hur mycket man uppskattar sin mamma. Vad är det för fel att säga det direkt till henne? Jag tror att de som skickar hälsningarna är ute efter att bli betraktade som goda döttrar/söner. Sånt tycker jag är trams....och lite pinsamt.

Ja, jag är också morsa. Vi firar inte Mors dag, men om jag känner för det, så kan jag tigga till mig en massage eller något, för det funkar att trycka på den knappen "men det är ju mors dag..." Ha ha! Och de går på det! Varje gång! Tills de läst det här, förstås...


Kommentarer
Postat av: christin

Herregud så förståndig du är!! Och nu är jag INTE elak.

Det du glömde bort är ju att mannen även ska gratulera sin kvinna för att det är Mors Dag, men varför det har jag inte fattat HON kan väl aldrig bli hans Mor...

2009-05-30 @ 09:06:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0